måndag 19 november 2007

Det narmaste paradiset vi kommit hittils!

Trawangan. Den storsta av dom tre Gilioarna.

Efter 12 timmars resa ar vi antligen har (buss till hamnen pa Bali/farja over till Lombok/buss till en annan Lombok-hamn/45 minuter med en liten trabat till Trawangan). Varan 'o' ar 2,5 km lang och har finns varken bilar eller mopeder. Den enda trafik man marker av ar hastvagnar och cyklar som rullar forbi. Och det ar inte sa fruktansvart mycket folk har som pa Bali.

Idag har Marika, Anton, Aron, Jossan och Micke plaskat i en pool med dykutrustning. Dom haller pa att ta dykcertifikat och dom tycker att det ar skitkul. Dom har en jatterolig dansk instruktor. Forsta dagarna har dom haft teori och idag har dom gjort klart alla poolovningar, och imorgon vantar havet! (Och ett teoriprov...)

Imorgon ska dom ut och gora 2 dyk. Vi som redan har dykcert (jag, elin, emma, sara och ida) ska folja med dom pa ett av dom dyken.. Det blir skiiiitkul tror jag!

Jag har forresten tagit en frascha-upp-minnet-kurs som tog typ en timme idag. Skrev en quiz och hoppade i poolen sen och gjorde lite ovningar. Inte sa jattehaftigt, men kanske nodvandigt...

Detta var kanske inte sa kul lasning hittils. Sa nu fortsatter jag med nat mer spannande, varfor inte beratta vad vi gjorde senare under dagen?

Efter poolplaskandet ville vi till havet, sa vi bestamde oss for att snorkla lite. Och det ar grymt haftig snorkling har! Det ar ungefar 10-20m bred sandstrand, sen kommer havet. Sanden fortsatter ungefar 5 meter ut i vattnet, sen tar korallreven vid! SJUUKT FINT! 10 meter ut fran stranden ser man fiskar i alla regnbagens farger och skithaftiga korallvaxter och massa annat vackert! Men nu over till dagens hojdpunkt: JATTESKOLDPADDOR!!!

Lite langre ut, ca 25 fran stranden sag vi den, nere pa botten i full fard med att snaska i sig korallvaxter eller vad det nu var. Sen sag vi att det var en till lite langre bort. Det var ungefar 4-5 meter djupt och vattnet var kristallklart! Vi dok ner till skoldpaddan, och jakla vad stor den var nar man var sa nara att man kunde klappa den (och det gjorde vi, klappade den alltsa). Den lyfte lite pa huvudet och tittade pa en, och da inser man att det ar dags att sluta. Jag antar att en san dar jattegrej skulle kunna bita av ens fingrar om man retar upp den. Det var en underbar upplevelse att fa se en jatteskoldpadda i alla fall! Vi fotade lite med en engangs-undervattenskamera, vet inte om det blev nat. Men imorn nar vi ska dyka lar vi se fler och da har vi nastan allihopa med kameror!

Har trivs man ganska latt.. Lugnt och skont, underbar snorkling/dykning, volleybollnat vid stranden osv.. Igar kvall at vi mat i en "hydda" 2 m fran havet och horde inget annat an vagornas brus...

Nu ska vi ga och sova i alla fall sa vi orkar upp och dyka imorn. Hoppas att allt ar bra hemma! Vi langtar hem, iblad mycket och ibland lite. Men vi klarar nog oss har ett tag till tror jag!

PS. KOMMENTARER AR KUL DS.

Godnatt! /Abbe

3 kommentarer:

Ellen sa...

Jag blir ju inte så lite avundsjuk av att läsa om snorkling, dykning och jättesköldpaddor! Sluta genast längta hem, lovar att ni inte hellre skulle vara här och jobba FU-stopp imorgon! Hoppas att ni får göra några roliga dyk, men akta er för hajarna! Stefan hälsar till Knubbe och Illern :) Och Sven-Gösta hälsar också. Kram Kram!

Unknown sa...

Tjena. Ha inte hemlängtan(även om vi längtar efter Er också). Hemma finns alltid kvar. OM det är någon som ska längta så är det vi. Jag menar klappa jättesköldpaddor under vatten, hur häftigt är det på en skala va? Det är fullmåne här i Kiruna och supervackert och det har väl även Ni antar jag. Om Ni ska på "fullmoon party" så ta hand om varandra bara. Vårt häftiga "fullmoon partyt" får väl bli ikväll när vi ska käka hos Ann o Yngve. Kul att du Abbe kan nyttja ditt dykcertifikat.

Jättekramar till Er alla(inkl sköldpaddorna)/Pappa Thomas

Louise sa...

Hej!
Jag är också lite avis. Kul att läsa er blogg. Det känns som om man får vara med er men lite på avstånd på så sätt. Njut och ta vara på alla fina stunder som kommer att bli minnen för livet.
Kramar från gökbofolket till er och de andra om ni träffar dom igen under er fortsatta resa